Det andra steget i Patanjalis 8-faldiga yogiska väg är Niyama. Det första steget, Yama, fokuserar på hur vi förhåller oss till vår omvärld och våra medmänniskor. Niyama handlar främst om hur vi kan arbeta med vår inre värld. Niyama är steget före Asana (yogaposition/yogaställning) och ses av Patanjali som något vi kan jobba med före och parallellt med de fysiska yogapositionerna. Niyama består av fem delar. Svadhyaya är den fjärde.
Själva ordet Svadhyaya kan översättas till ”självstudier” eller ”studier av dig själv” (självreflektion). Traditionellt syftade Svadhyaya till studier av de historiska yogaskrifterna, såsom Yoga Sutras, Bhagavad Gita, m.fl. (och på så vis kan man säga att dessa två betydelser överlappar varandra eftersom dessa skrifter handlar just om att komma närmare sitt sanna jag). Svadhyaya innebär inte att lära sig hela Yoga Sutras utantill, utan om att reflektera över texterna och relatera denna visdom till sitt eget liv. I en vidare bemärkelse handlar denna Niyama om alla studier och allt arbete som ger en ökad förståelse för vem man egentligen är, innanför alla de lager som man identifierar dig med i vardagen.
Självreflektion kräver närvaro och medvetenhet
I traditionella texter om yoga beskrivs det fysiska jaget, ”egot” (prakrti) och det sanna jaget (purusa). Egot är inte mindre viktigt än det sanna jaget. Det är egot som ser till att vi kan fungera som människor, få saker gjorda och överleva. Men egot är också självkritiskt, dömande, oroligt och ger upphov till de ”rörelser” av sinnet som praktiserandet av yoga syftar till att stilla.
Svadhyaya är alltså de självstudier som kan hjälpa oss att komma närmare det sanna jaget, sin purusa. För att kunna arbeta med Svadhyaya krävs att du kan vara närvarande och medveten om ditt agerande och dina beslut. Om livet snurrar väldigt snabbt kan det vara svårt att finna denna närvaro och det blir lätt att identifiera sig med de egenskaper som du tillskrivit dig själv, t ex att vara förälder, barn, lärare eller sjuksköterska, eller någon som har politiska åsikter eller tillhör andra grupper, som t ex att vara en yogi. Självfallet finns inget negativt i att vara förälder, yogi eller sjuksköterska: det handlar om att undvika att likställa dessa roller med sitt eget värde som individ, sitt sanna jag. Det förblir oförändrat och finns alltid kvar innanför alla inre lager.
Svadhyaya på yogamattan
Att reflektera över vad du gör på yogamattan kan hjälpa dig att se mönster i livet utanför yogamattan. I det vardagliga livet är vi ofta distraherade av alla att-göra-listor, mobilen, e-mejl, osv – allt som försvårar närvaro och medvetenhet. På yogamattan finns det inte lika många distraktioner, vilket gör det till en bra plats att starta sin Svadhyaya.
Blir du frustrerad och dömande om du ramlar ur en balanserande pose eller när du inte kommer så djupt i en stretch som du hade önskat? Då är du kanske även dömande gentemot dig själv vid andra tillfällen. Känner du dig väldigt stolt och nästan lite förmer än dina medyogisar när du klarar av en asana galant? Då kanske du även identifierar dig med andra framgångar i livet (vilket oundvikligen innebär att du också identifierar dig med motgångar och misslyckanden).
Denna process kan vara lite skrämmande och jobbig till en början men så är det ju med nästan all utveckling och förändring.
Studera ditt andetag
Ett bra verktyg för att vända sitt fokus inåt, är att studera det egna andetaget. Det kan låta som en kliché men det är verkligen en nyckel för att skapa kontakt med sig själv på yogamattan. Genom andningsfokus blir det möjligt att arbeta med sin Svadhyaya. Om ditt andetag är snabbt och ytligt är det ofta ett tecken på stress och oro eller en signal om att du pressar dig för hårt i din yogapraktik. Du kan fråga dig själv om du har anledning att vara stressad och om det är något du kan påverka just nu eller om det är något du kan släppa taget om.
Svadhyaya i vardagen
Svadhyaya kan vara att läsa och reflektera över en traditionell yogisk skrift men det kan likväl vara att läsa en dikt eller en bok som berör och för dig närmare ditt sanna jag.
Svadhyaya är, som nämnt, också att vara närvarande i stunden och att reflektera över sina tankar och handlingar. Att fråga sig själv ”varför gör jag egentligen detta?” – en fråga som kräver medvetenhet och närvaro, vars svar kan leda till en insikt om att vi behöver förändra något i livet.
Det handlar alltså om att försöka se skillnaden mellan vilka vanor och mönster som är drivna av ens ego och vad som är resultatet av att ha lyssnat till sitt sanna jag.
Alla Yamas och Niymas är mer eller mindre sammankopplade. För att praktisera Svadhyaya krävs Satya (läs mer här) för att ärligt se på oss själva, Tapas (läs mer här) för att verkligen ha självdisciplinen att utföra detta jobb och Ahimsa (läs mer här) för att se på oss själva utan att vara dömande eller självkritiska.
