Det första steget i Patanjalis 8-faldiga yogiska väg är Yama. Det finns 5 yamas och dessa är moraliska, etiska principer och behandlar hur du förhåller dig mot andra människor men även hur du är mot dig själv. Både i tanke, ord och handling. Satya är den andra yaman och betyder sanningsenlig. ”sat” betyder ”sann essens”, något som är oföränderligt och rent. Det betyder alltså mycket mer än att bara tala sanning.
Satya på yogamattan
Att vara sann mot sig själv när man utövar sin yogapraktik på yogamattan har ganska mycket gemensamt med att inte utöva våld mot sig själv på yogamattan. Det handlar mycket om att man lyssnar på sin kropps signaler, att man inser och accepterar sin kropps förutsättningar och kroppens fysiska gränser. Det handlar om att man anpassar sin praktik efter vad kroppen kan hantera för dagen och vad den mår bra av. Man behöver lyssna in kroppen och anpassa sin praktik efter den feedbacken som kroppen ger. Detta gör vi lättast genom att lyssna på andetaget. Det är ett otroligt viktigt och ett ärligt verktyg som talar om för oss om vi pressar oss själva för hårt, om vi är ute efter prestation istället för att yoga.
Om andetaget är ytligt eller ansträngt så har vi med största sannolikhet gått för långt i posen eller stannat för länge, eller både och. Detta kan göras för att man tex vill ”uppnå” en pose. Då yogar man inte längre. Då är man ute efter en idé om en pose, en föreställning om hur man vill att det ska vara och inte hur det verkligen är. Då är man helt enkelt inte längre ärlig med sig själv. Detta oärliga sätt att praktisera tar mer energi än det ger och det finns en stor risk för att man skadar sig och/eller långsiktigt dränerar sig på olika sätt. Då handlar det mer om ego än om yoga.
Smärta kan även det vara en indikator på att man pressar sig själv för mycket och går för långt på olika sätt. Men det behöver heller inte vara så, det finns undantag. Det finns vissa som yogar med olika sjukdomstillstånd där smärta finns med som ett symtom och konsekvens av själva sjukdomen. Då behöver inte smärtan vara en indikator på att man går för långt i posen, då beror smärtan på något annat.
Att lyssna på andetaget är alltså ett mycket bra sätt som hjälper oss att vara ärliga mot oss själva på yogamattan. Vi vill att andetaget ska vara följsamt, djupt, kontrollerat, flödande och i samarbete med poserna vi gör.
Satya i sinnet och i vardagen
Ett mycket vanligt sätt att vara oärlig med oss själva är att vi lätt kan identifiera oss med våra känslor, våra tankar och även med vad vi gör och vilka vi umgås med. Inget av detta är vem vi är, inget av detta är vårt sanna jag. Vi är inte vårt yrke, vi är inte en känsla eller en tanke. Allt detta är något som är föränderligt, något som kan och kommer att ändras. Det kan alltså omöjligen vara ditt sanna jag, då ditt sanna jag är oföränderligt. Du är inte arg, du kan känna dig arg, och denna känsla kommer att passera. Att identifiera sig med en grupp, en tillhörighet, en kultur är vanligt, det är lättillgängligt. Där finns det normer, förhållningssätt som man lätt kan följa. Det kan bli ”enklare” att leva, lättare. Men det finns såklart en fara i det. Det kan vara lätt att tappa bort sig själv i denna grupp, i denna föreställning. Det kan bli svårt att lyssna till sig själv när man kanske istället spenderar mycket tid och energi med att passa in, att förhålla sig till de redan givna normerna, att anpassa sig till det yttre, till det tilldelade, till det som tillhör ”gruppen” istället för att lyssna inåt. För att kunna vara helt ärliga med oss själva, för att ge oss möjligheten att lyssna inåt, måste vi stanna upp och skapa tillfällen för oss själva att reflektera över tankar och känslor som kommer och går och över dom val och handlingar vi gör. Vi behöver stanna upp, skapa pauser för att verkligen titta på oss själva och för att ha möjlighet att se saker för vad dom verkligen är.
I relation med andra är det naturligtvis viktigt att vara ärlig. Hur kan vi annars hjälpa varandra, hur kan vi annars utvecklas? I den yogiska filosofin kring Yama och Niyama är ahimsa, den första yaman, det första steget och något man alltid bör ha med sig i sitt agerande med och mot andra. Ahimsa ska alltid primeras. Orsakar sanningen enormt lidande för någon ska man alltså beakta ahimsa först. Detta ska naturligtvis inte missbrukas, inte användas som en ursäkt för att inte säga sanningen, ”Jag ljuger hellre än att säga sanningen för sanningen kommer att göra för ont för denne person”. Man bör däremot vara ärlig och med en stor portion medkänsla som följeslagare. Att vara ärlig mot sig själv och mot andra är inte alltid lätt, det kan krävas ett enormt mod, att man går utanför sin trygghetszon att man är i okänd terräng. Detta kan vara läskigt, obehagligt och skrämmande. Men vi är skyldiga oss själv och andra att även vara i dessa känslor, dom är ju som sagt övergående.
Varför inte ge dig själv en liten stund varje dag och se på dig själv; dina tankar och dina känslor, ditt agerande och dina val. Reflektera utan att döma och se om du kanske kan göra något annorlunda i morgon och var samtidigt tacksam för det du gjorde i dag som var ärligt som var sant.
