Asteya är den tredje yaman, i det första steget i Patanjalis 8-faldiga yogiska väg, och betyder ”icke stjäla”. Det mest uppenbara kring asteya är att ta inte något som inte tillhör dig. Asteya principen innefattar dock väldigt mycket. Arbetar man med denna princip i sitt liv kan mycket av ens lidande minska och bytas ut mot välmående på många plan. Hur kan vi då applicera denna yama i våra liv?
Asteya i yogarummet
Asteya kan ha sin betydelse i en enklare sak som att stjäl inte någon annans frid genom att dundra in i yogasalen, ljudligt slänga ut sin yogamatta och breda ut sig väldigt mycket därinne. Dela utrymmet, visa respekt för varandra och visa hänsyn. Den andra sidan av myntet är såklart att varje individ själv väljer vilka sinnesintryck de väljer att agera och gå igång på.
Om vi på yogamattan pressar oss förbi vår förmåga, förbi vad våra kroppar (styrkemässigt, flexibilitetsmässigt eller/och uthållighetsmässigt) kan klara av och mår bra av, endast för att komma djupare in i poserna, då har vi stulit något som inte tillhör oss. Vi har stulit en pose eller ett djup av en pose som faktiskt inte tillhör oss (i alla fall inte nu). Vi har också stulit vår genuina och ärliga upplevelse av posen, vi har stulit och ignorerat vår medvetenhet i det vi gör just nu till förmån av att låta en idé av en pose eller en förväntning (ens egen eller någons annan) vara drivkraften i vår yogautövning istället för att lyssna in kroppen, andetaget och låta vår totala närvaro, medvetenhet och upplevelse vara ledstjärnan i vår utövning.
Att låta närvaro och medvetenheten vara drivkraften i vår yogautövning kan låta flummigt för vissa. Vilka verktyg behövs för att låta just närvaron och medvetenheten vara det som driver oss på yogamattan och inte en idé eller förväntning?
En av de lättaste sakerna för oss alla är att initialt fokusera på andetaget. Om andetaget är ytligt, lätt eller andfått då har du med stor sannolikhet pressat dig för mycket och yogan är inte längre hälsosam eller välgörande (varken fysiskt eller mentalt). Då kan du behöva stanna upp, lugna ner andetaget och sedan fortsätta. Du behöver kanske röra dig långsammare så att du verkligen hinner stanna upp där kroppen säger till dig att stanna upp och inte gå djupare i en pose bara för att du vill det, eller har en idé om att du måste det. Att lyssna på andetaget och i vissa fall röra sig långsammare är ganska konkreta och handfasta saker att ta till inne i yogasalen. Men effekterna av att använda sig av dessa är enorma, det kan förändra hela ens yogautövande!
En annan väldigt bra sak att använda sig av är tanken om att ”jag är tillräcklig”, det jag gör är tillräckligt och samtidigt vara nöjd och tillfreds med detta. Detta förhållningssätt finner du i en av Niyamas, Santosa. Det bidrar till en väldigt harmonisk yogautövning och du lämnar din yogamatta mer tillfreds istället för att känna att ”jag klarade inte av den där posen, eller ”jag tappar alltid balansen i den där posen”. Du omvandlar ditt yogautövande till att uppleva din yogaprocess istället för att värdera den. Du blir mer närvarande istället för dömande.
Asteya i vardagen
Asteya i vardagen kan handla om att bli medveten om mer enkla saker som att köp bara det du behöver och använder, inte mer. Köper du mer än du behöver stjäl du av naturens resurser och av andra som kan behöva vissa saker mer än du.
Stjäl inte någon annans tid genom att alltid komma försent. Visa respekt för andras och din egen tid, den är inte obegränsad.
Städar du alltid upp efter andra människor? Då är risken stor att du stjäl deras jobb och deras ansvar. Kanske sköter de inte ”städningen” på samma sätt som du, men det får vara ok. Kommunicera och kom fram till ett samförstånd som fungerar för alla inblandade.
Är man en person som gärna vill hjälpa andra kan det ibland övergå till att vilja fixa andra, det kan även övergå till ett medberoende. Det kan ligga en välmening bakom och ibland även en omedveten vilja av att själv vilja bli bekräftad, men konsekvensen kan till slut ta sig i uttryck till att man stjäl någon annans jobb, någon annans process, någon annans resa, någon annans liv. Det gäller att vara uppmärksam på skillnaden att finnas där för andra/att vara ett stöd men att inte göra andras jobb, att inte stjäla andras jobb.
Det är viktigt att låta personer i sin närhet ha sina egna processer, göra sina egna resor på sina sätt. Vad vi kan göra är som sagt att stå bredvid, finnas tillhands, bolla idéer, ”feedbacka” varandra och tillåta att vi alla har olika sätt att hantera våra liv, vår vardag, våra utmaningar. Det kan krävas en stor portion tålamod och acceptens och detta kanske inte alltid går enkelt eller smärtfritt, men det är viktigt att stanna upp och reflektera kring detta då och då. Tryck på paus-knappen varje dag för att ge dig själv tid att reflektera.
Vad är anledningen till att man stjäl, medvetet eller omedvetet?
Det finns såklart flera svar på den frågan.
Att tro att man inte är tillräcklig som man är, att ens liv inte är tillräckligt bra som det är, detta är bland vissa andra faktorer en stor orsak till lidande och till att man faktiskt stjäl på ett eller annat sätt. Att på olika sätt jämföra sig själv och sitt liv med andra.
Livet består av så mycket, av allt mellan svart och vitt. Ibland vill vi bara vara i den ljusa siden, i det som får oss att må bra, i det som ger oss njutning och ignorerar den mörkare sidan, där vi kanske ibland mår dåligt och ser saker hos oss själva som vi inte gillar. Ibland jobbar vi så mycket, vi gör orimliga saker endast för att undvika denna mörkare del av oss själva. Det är som om vi skulle stjäla halva vårt liv och bara acceptera den ena halvan. Ju mer vi tillåter oss att låta oss ta del av hela våra liv, att acceptera hela våra liv, att se, reflektera och jobba med hela våra liv desto mindre jobbigt kommer det att bli att befinna sig i den mörkare delen.
Att jobba med acceptens, med förnöjsamheten, med att släppa taget och med tålamod samt med insikten om att allt är föränderligt, detta är verktyg som kan hjälpa oss i denna process, i vårt jobb med asteya, både på yogamattan, i vardagen och i relation med oss själva och med varandra.
