Aparigraha är den femte yaman och handlar liksom övriga yamas om hur vi hanterar och förhåller oss till omvärlden och våra medmänniskor. Den vanligaste översättningen är frigörelse, d v s motsatsen till att girigt hålla fast eller äga. Det handlar om att släppa taget om resultatet, om utgången, om föreställningen eller idén om sig själv, om andra, om saker. Istället fokuserar man på det som sker just nu, på det jobb man gör och på det sätt det görs på, snarare än på resultatet av ansträngningarna.
Aparigraha i yogarummet
När vi utövar våra yogaasanas kanske fokus ligger på hur en pose ser ut. Kanske rentav på hur yogisen på mattan bredvid gör den. Om detta känns bekant, kan det vara bra att ägna en tanke åt just aparigraha. Istället för att ha ett mål med asanapraktiken och kanske jaga formen för hur en pose ”bör” se ut, lägga sitt fokus och sin medvetenhet på varje andetag, varje litet steg och känna efter hur det känns just precis NU. Istället för att försöka uppnå något just i det ögonblicket, läggs koncentrationen på att vara i posen, att uppleva posen istället för att prestera eller försöka uppnå ett önskat resultat.
Våra asanas som vi utövar i yogasalen är endast verktyg, diagnostiska verktyg, som vi kan använda vid behov, verktyg som gör det möjligt att t ex upptäcka saker hos oss själva ur olika vinklar och perspektiv. (Det faktum att vi har en variation av asanas, möjliggör ett perspektivbyte). Vi kan t ex upptäcka att vi är starkare på den ena sidan av kroppen och har bättre balans på just den sidan. Detta är information och inget annat. Det säger inget om vad eller vilka vi är. Däremot kan den informationen vara intressant. Kanske behöver vi ändra positionen av en fot, kanske bör vi undvika att gå så djupt i posen. Eller så måste vi få tips för att få hjälp att hitta vidare.
Om vi fortsätter att utöva våra asanas, blir vi alltmer balanserade – detta är en effekt av själva utövandet. Men låter vi bli att lyssna på vår kropp i den asanan vi befinner oss i och struntar i den feedback som kroppen ger, riskerar vi obalans och fixering vid idén om ett önskat resultat.
Hur kan vi jobba med aparigraha inne i yogasalen?
Släpp taget om föreställningen att ”gör jag inte posen fullt ut”, är det inte tillräckligt! Släpp taget om idén eller föreställningen om hur posen bör se ut och försök istället att ägna dig åt att uppleva och vara i posen! Upplev och var i resan, släpp taget om destinationen, den kommer oavsett! Vi kan inte kontrollera slutdestinationen, vi kan bara påverka och uppleva resan.
Du kan också jobba på att vara tacksam för det du kan göra, för det du gör just nu, för det du har just nu. Var tacksam för att du tar dig till studion, för att du har möjlighet att ta dig till studion! Njut av varje andetag inne i yogasalen! Försök också att låta bli att identifiera dig med kroppen. Kroppen är ett verktyg – inte vem vi är eller allt vi är, eller värdet av den vi är, den är bara en del av oss. Vi är så mycket mer än vår kropp. Slutligen, försök att släppa taget om bra eller dåligt: saker och ting är vad de är och allt är i konstant förändring.
Aparigraha i vardagen
Hur kan vi jobba med aparigraha i vardagen?
När det kommer till aparigraha i vardagen kan vi t ex försöka att bara köpa det vi behöver och bara använda det vi behöver. Självklart behöver vissa saker i vår vardag för att vi ska kunna leva ett drägligt liv. Men hur mycket behöver vi, var går gränsen?
Ägna gärna en tanke då och då åt de ägodelar du har runtom dig. Behöver du allt? Kan du ge bort en del? Kan du minska på konsumtionen (vilket ju alla vet är en bidragande faktor till klimatkrisen)? Ägna en tanke åt detta när du ska köpa något nytt. Är det nödvändigt, behöver jag det, varför köper jag det?
Lika viktigt som att försöka släppa föreställningen om en asana, identifikationen med en asana, lika viktigt är det att i vardagen försöka släppa taget om vissa ägodelar och framför allt identifikationen med ägodelarna. Vi är inte värdet av de ägodelar som vi omger oss med. De är endast yttre saker, kanhända roliga, fina och användbara, men fortfarande bara ting. Att frigöra sig från saker och identifikationen med dem är en enorm frihet. Att lära sig att släppa taget är en viktig process i att kunna skapa mer frihet i våra liv, på mattan och utanför mattan.
